Historia
För en tid sen anmälde jag mig som akuthem på Stockholms Katthem. De ringde upp mig och bokade ett hembesök. En representant kom till min lägenhet för att kolla så att allt verkar okej, de vill ju inte att katterna ska komma till ytterligare ett konstigt ställe. Allt var okej hemma hos mig, och de skulle höra av sig när min hjälp behövdes.
I tisdags ringde de mig. De hade fått in en kattmamma med 5 stycken ungar, födda den 19e december. De hade vart i karantän i cirka en vecka och behövde få en hemmamiljö att komma till. Självklart ställde jag upp.
Så jag åkte och hämtade dem, alla sex. De är inte tama (mamman har eventuellt vart det), och jag hade förväntat mig att de skulle vara ganska skygga. När jag kom hem och öppnade burarna smet ungarna ut ganska fort för att kolla sig omkring. När de är så där små, och (förhoppningsvis) inte har råkat ut för människovåld, är nyfikenheten större än rädslan. Mamman sprang under sängen och höll sig där i ungefär ett dygn.
Ungarna började leka, använda lådan, äta och spana omkring direkt. De är lite rädda för mig, de vill inte bli klappade, men om jag ligger still i soffan så går de nära. Nu leker de med mig, men vill inte bli tagna på. Måste dock tvångsmysa med dem, vilket går bra, när man väl får tag på dem :-)
Mamman var ute igår, och verkar betydligt mycket mer tam än vad jag hade trott! Jag har låtit henne vara, har inte försökt klappa på henne, eftersom hon fräser ganska mycket, men hon har vart jättemodig och gått omkring, även fast jag vart där! Hon är enligt uppgifter född den 23e augusti 2005.
Ungarna har hållit mig uppe två nätter i rad nu med sitt runtspringande. Jag hoppas inte det hörs till mina granna och att störningsjouren kommer :-) För vad skulle jag göra då? Det går ju inte att stänga av dem! :-)
